Länge leve prestationsångest
Du vet känslan av att bli kallsvettig. Ont i magen. Tankar som "vad f..n tänkte jag på, detta klarar jag aldrig". "Folk kommer upptäcka att jag inte kan någonting". Kroppen vill fly. Du vill ställa in och ta tillbaka allt som du så gladeligen tackat ja till eller själv med liv och lust dragit igång. Men nu ska du leverera. Fuck och helvetes fuck.
(ja jo det händer att jag svär ibland)
Men du.. PRECIS när det känns så. PRECIS när du vill ge upp, hitta på en ursäkt eller ducka för det där du SÅ GÄRNA vill lyckas med - det är då du utvecklas som mest.
Det är då hjärnan få jobba för högtryck för att hitta de nya mönstren som passar med utmaningen. Det är NU DET HÄNDER. Prestationsångest - utan att bli alltför detaljerad kring ångestsyndrom - handlar ofta om att du är utanför din trygghetszon - precis där du behöver vara för utvecklas. Det känns inte alltid skönt - eller förlåt - det känns nästan aldrig skönt.
Varför inte?
Ja bland annat för att nya beteendemönster som hjärnan inte känner igen, kombinerat med yttre omständigheter som den inte känner igen betraktas med stor skepsis av vårt känslocentra i hjärnan. Den drar helt enkelt slutsatsen att du är i stor fara. Gissningsvis har du börjat tokfokusera på RESULTATET istället för vad du ska GÖRA/LÄRA DIG för att skapa resultatet. Combon överfokusering på resultatet och väldigt lite fokus att de fakto utföra det du tänkt dig, och eventuell tidspress - Ta daaaa - hjärnan går bazookas. Det betyder att den helt enkelt stänger ner de områden som gör dig smart och kompetent - för att i stället dra igång "Spring fort som fasen. Så långt bort du kan. Göm dig." Du märker att du är där eftersom du helt enkelt kör samma tankar om och om igen. En sorts melodi på insidan som kan skifta något i text - men har samma melodi.
Lösningen.
För det första - inse att det är något positivt att du upplever prestationsångest - den är där eftersom du EXAKT nu upplever en sorts mental växtvärk.
För det andra - Släpp taget om resultatet en stund. Det är viktigt, men resultat handlar oftast om något som SKA hända (framtid) eller redan HÄNT (dåtid). Alltså inte direkt påverkbart här och nu. Vänd i stället all din uppmärksamhet till att bryta ner vad som behöver hända i små delar som du kan börja med på störten.
För det tredje - Det hjälper att göra en kort avslappningsövning, gärna med fysiskt fokus (spänn armen - slappna aaaav..). Din uppskruvade hjärna blir hjälpt av ökad avspänning. Då har den lättare att koppla ihop rätt "trådar" med det du vill utveckla.
(ja jo det händer att jag svär ibland)
Men du.. PRECIS när det känns så. PRECIS när du vill ge upp, hitta på en ursäkt eller ducka för det där du SÅ GÄRNA vill lyckas med - det är då du utvecklas som mest.
Det är då hjärnan få jobba för högtryck för att hitta de nya mönstren som passar med utmaningen. Det är NU DET HÄNDER. Prestationsångest - utan att bli alltför detaljerad kring ångestsyndrom - handlar ofta om att du är utanför din trygghetszon - precis där du behöver vara för utvecklas. Det känns inte alltid skönt - eller förlåt - det känns nästan aldrig skönt.
Varför inte?
Ja bland annat för att nya beteendemönster som hjärnan inte känner igen, kombinerat med yttre omständigheter som den inte känner igen betraktas med stor skepsis av vårt känslocentra i hjärnan. Den drar helt enkelt slutsatsen att du är i stor fara. Gissningsvis har du börjat tokfokusera på RESULTATET istället för vad du ska GÖRA/LÄRA DIG för att skapa resultatet. Combon överfokusering på resultatet och väldigt lite fokus att de fakto utföra det du tänkt dig, och eventuell tidspress - Ta daaaa - hjärnan går bazookas. Det betyder att den helt enkelt stänger ner de områden som gör dig smart och kompetent - för att i stället dra igång "Spring fort som fasen. Så långt bort du kan. Göm dig." Du märker att du är där eftersom du helt enkelt kör samma tankar om och om igen. En sorts melodi på insidan som kan skifta något i text - men har samma melodi.
Lösningen.
För det första - inse att det är något positivt att du upplever prestationsångest - den är där eftersom du EXAKT nu upplever en sorts mental växtvärk.
För det andra - Släpp taget om resultatet en stund. Det är viktigt, men resultat handlar oftast om något som SKA hända (framtid) eller redan HÄNT (dåtid). Alltså inte direkt påverkbart här och nu. Vänd i stället all din uppmärksamhet till att bryta ner vad som behöver hända i små delar som du kan börja med på störten.
För det tredje - Det hjälper att göra en kort avslappningsövning, gärna med fysiskt fokus (spänn armen - slappna aaaav..). Din uppskruvade hjärna blir hjälpt av ökad avspänning. Då har den lättare att koppla ihop rätt "trådar" med det du vill utveckla.
Prestationsångest har INGET med svaghet att göra - tvärt om! Det berättar om ditt mod att kliva ut och våga utvecklas. Kom igen och våga stå kvar - det är SÅ värt det!
Puss och Kram